Translated from CatholicAnswers with their permission. Original article published on 01/04/2019 by Jimmy Akin with the original title: Dogma



I modern katolsk teologi är en dogm en sanning som ofelbart har definierats av kyrkans lärdom som gudomligt uppenbarad.

Termen har dock haft många andra betydelser under historiens gång. Ursprungligen betydde den grekiska termen dogm “åsikt”, “tro” eller “det som verkar rätt”.

Under första århundradet betydde det ofta “påbud”, “förordning” eller “dekret”. Det används i Nya testamentet för kejsar Augustus dekret vid tiden för Jesu födelse (Luk 2:1) och för dekret från kejsar Claudius (Apg 17:7). Det används också för de rättsliga kraven i Mosaiska lagen (Ef 2:15, Kol 2:14) och för de beslut som fattades vid konciliet i Jerusalem (Apg 16:4).

Utanför Nya testamentet behöll dogma sin betydelse av “åsikt” eller “tro”. Kyrkofäderna började använda dogma för att hänvisa till Kristi läror, men de använde det också för andra läror, inklusive filosofers och kättares åsikter.

Det kom alltså att bli en allmän term för “undervisning” eller “lära”, och under en tid var kyrkans “dogmer” helt enkelt dess auktoritativa läror. Kyrkans dogmer motsattes av kätterier. Ursprungligen betydde den grekiska termen hairesis “åsikt” eller “val”, men den kom att beteckna en åsikt eller ett val som strider mot kyrkans officiella undervisning. På 1700-talet började man dock använda mer specialiserade betydelser av termerna dogm och kätteri, och det är dessa betydelser som används idag.

I det moderna bruket är en dogm en sanning som man måste tro på med gudomlig och katolsk tro. Däremot är “kätteri en envis förnekelse eller ett envist tvivel efter mottagandet av dopet av en sanning som måste tros med gudomlig och katolsk tro” (Code of Canon Law, can. 751).

En sanning kräver ett svar av gudomlig och katolsk tro om den är gudomligt uppenbarad och kyrkan ofelbart har definierat den som sådan. Därför är en dogm en sanning som kyrkan ofelbart har definierat som en sanning som ingår i den gudomliga uppenbarelsen - dvs. som en del av den trosdepå som kyrkan har fått från Kristus och apostlarna.

Välkända exempel på dogmer är den obefläckade avlelsen och Marias himmelsfärd, som ofelbart definierades som sanningar i den gudomliga uppenbarelsen av påvarna Pius IX och XII år 1854 respektive 1950.

Det är viktigt att notera att kyrkan ibland kan utöva sin ofelbarhet utan att förklara en sanning som gudomligt uppenbarad. I detta fall är sanningen inte en dogm utan endast ofelbar. Följaktligen säger kyrkan inte att den kräver gudomlig och katolsk tro utan endast att den “skall hållas definitivt”.

Kyrkan har förmågan att ofelbart definiera vissa icke uppenbarade sanningar eftersom de är nödvändiga för att korrekt försvara och förklara de uppenbarade sanningarna. Utan förmågan att definiera sådana sanningar skulle tvivel kunna kvarstå om den gudomliga uppenbarelse som Kristus har gett kyrkan.

Om det till exempel skulle uppstå en rörelse som hävdar att Pius IX inte var en giltigt vald påve eller att han inte ofelbart definierade Marias obefläckade avlelse, skulle kyrkan ofelbart kunna definiera båda dessa frågor för att skydda den gudomligt uppenbarade sanningen att Maria blev obefläckat avlad.

Den obefläckade avlelsen i sig är en dogm, men fakta om att Pius IX var giltigt vald och att han definierade den obefläckade avlelsen skulle endast uppgå till nivån för ofelbara sanningar. De skulle inte kunna definieras som frågor av gudomlig uppenbarelse, eftersom de inte är sanningar som har överlämnats från Kristus och apostlarna.

Kyrkans läror (dvs. doktriner) kan delas in i tre klasser: (1) de som kyrkan auktoritativt men inte ofelbart har lärt ut, (2) de som den ofelbart har lärt ut och (3) de som den ofelbart har lärt ut som gudomligt uppenbarade. Endast den tredje sorten kallas dogmer i modernt språkbruk.

Eftersom kätteri innebär att man förkastar en dogm (antingen genom att envist tvivla eller envist förneka den) kan kätteri endast begås när man förkastar en lära som tillhör den tredje kategorin. Om man förkastar en lära som tillhör den första eller andra kategorin är resultatet inte kätteri, även om det kan vara en allvarlig synd.